Jörgen Hammars utställning teckningar, grafik och skulpturer inspirerade av Kalevalaeposet, ställdes ut första gången i Kalevalacentret Kuhmo, Finland, tiden 2002-01-13 - 2002-02-28. Utställningsarrangör Juminkeko Foundation. Bild och text till denna del av Hammars hemsida är dels hämtade från en katalog utgiven i samband med utställningen i Kuhmo, dels från bilder tagna av fotografen Tord Lund, Sollentuna samt utställningsbilder tagna av Harri Kartunen. Utställningen rönte stor uppmärksamhet och har visats på flera ställen runtom i Finland. Eftersom det var konstnärens önskan att utställningen skulle få en permanent plats i Finland undersöktes möjligheten att donera skulpturerna, teckningarna och grafiken. Den 19 juni 2003 överräcktes utställningen till Nykarleby stad. Britt Sund i Jakobsstads Tidning skriver under Kultur den 20 juni 2003. ”I går tog Nykarleby stad, under pompa och ståt, emot konstnär Jörgen Hammars donation av skulpturer och grafik med titieln ”Kalevala”. Konstnären själv var närvarande vid den officiella överräckningen på Kuddnäs. Jörgen Hammar berättade om sitt konstverk, som är en nyskapelse från den utställning som tidigare visats i Nykarleby. Den förra Kalevalautställningen brann nämligen upp (bara delvis. - hemsidans ansv. utgivares kommentar) i Helsingfors på luciadagen i fjol. I rena ilskan över förlusten av den tidigare utställningen satte sig Jörgen Hammar ner vid köksbordet, där han dukade upp Lars och Mats Huldéns nyöversättning av Kalevala. Det är nämligen den översättningen som gett Hammar inspiration till Kalevala. - Jag lät mina känslor och min spontanitet flöda fritt och vips hade jag i rena ilskan gjort 200 teckningar, berättar han om sitt automatiska skapande. De som sett bägge utställningarna tycker att den som nu finns i Nykarleby stads ägo är mycket bättre än den ursprungliga, som i bästa dramatiska kalevalaanda blev lågornas rov. – Det är sant, medger Jörgen Hammar som själv är mera nöjd med sin senare version av Kalevala. – Speciellt teckningarna är bättre, tillägger han. Enligt stadssekreterare Michael Djupsjöbacka kommer Nykarleby stad att både vörda och visa utställningen och låta skrönokonsten leva vidare i Nykarleby. – Vår uppgift är att visa barn och ungdomar hur öst och väst har mötts och fortfarande möts just i Nykarleby, säger Djupsjöbacka. Delar av utställningen Kalevala kan ses i Gula salen på Kuddnäs under kulturveckan.”
Det är min förhoppning att utställningen så småningom även kommer att visas i Sverige
Ulf Görlinge
Ansvarig utgivare av hemsidan
MOTTAGNINGSHANDLING
Nykarleby stad har per den 19 augusti
Nykarleby stad förbinder sig att
Nykarleby 19.8.2003
På Kuddnäs
Sedan Jörgen Hammar läst Lars och Mats Huldéns nyöversättning av Kalevala till svenska, hade han ingen annan möjlighet än att förvandla texten till bilder. Han hade själv levt ett sådant liv, att han inte kunde göra annorlunda. Den nya, fantastiska översättningen av de båda Huldéns, som också tilltalar dagens svenskar, förde Hammar direkt till de mänskliga grundfrågorna, som han fått möta i olika situationer både i hemlandet och på sina konstnärsodysséer på olika håll i världen; grundfrågor väckta av olika impulser. Plötsligt öppnade sig allting genom Kalevala: livet i sin helhet. Diktverket med all sin komplexitet stod helt klart för honom. Han tog itu med arbetet. Hammar arbetade som i mani och följde den metod han ett årtionde tidigare funnit: att teckna och måla i långa perioder utan avbrott, för att nå ett tillstånd av total koncentration. Då kunde han minska kommunikationen mellan tanke och hand till det minimala. Han hade upptäckt, att ett sådant tillstånd av verksamhet hjälper honom att övervinna sinnets intellektuella hinder för att nå känslornas och upplevelsernas djupaste nivå. Samtidigt höll han på en annan av sina principer: "Mitt arbete får aldrig vara dekoration. De måste bygga på en idé och de måste alltid uttrycka något." Hur hade då Jörgen Hammar liv varit, eftersom han på så kort tid och nästan i ett schamanskt tillstånd kunde skapa en serie bilder som bygger på Kalevala; en bildserie som är en av de briljantaste prestationerna på hans rika konstnärsbana? Jörgen Hammar föddes i Stockholm år 1935. Hemmet var djupt religiöst. Fadern var lärare och modern verkade i en kristlig välgörenhetsorganisation, som hade omsorg om alkoholister och utslagna. Fadern var av bondesläkt och som barn tillbringade Jörgen långa perioder på landsbygden. Tack vare faderns intresse för historia fick sonen följa med och bekanta sig med medeltida kyrkor, som var föremål för faderns särskilda intresse. Det var också fadern som uppmuntrade sonen att teckna. Moderns åsikt var att pojken skulle bli präst, men hon accepterade antingen bank- eller officersyrket. Föräldrarna fick sonen att börja studera företagsekonomi, men efter att ha fullgjort sin värnplikt gav han sig ut i världen - mot föräldrarnas vilja. Innan han åkte i väg hade han förälskat sig i Gertraude, som senare blev hans hustru. Redan då drömde han om konstnärsbanan och hans föredöme av Vincent van Gogh. En tid slog sig ynglingen ner på Mykonos i Grekland, där han bekantade sig både med landets hellenistiska tradition och med den ortodoxa tron. Dess mystik fascinerade honom. Han studerade också i Barcelona och Paris. Det etnografiska museet i Paris, Musée de l`Homme, besökte han ofta. Den blivande konstnären vistades också ofta i den botaniska trädgården och tecknade där. De systematiska konststudierna inledde han på kurser i koppargrafik vid Stockholms universitet och på en aftonlinje på Konstfackskolan. Efter att ha genomgått grafikkursen började Jörgen Hammar studera på Pernbys Målarskola, där han intresserade sig för bildhuggeri. En gång, när han tyckte sig ha lyckats riktigt bra, packade han ner sina skulpturer av lera - en del av dem fortfarande blöta - i en skåpbil och förde sina arbeten till Köpenhamn. Han ställde upp sina verk på trottoaren vid Kongens Nytorv och hämtade professor Böggild vid Konstakademien för att låta honom bedöma hans studier. Efter att ha granskat verken länge, sa professorn att Hammar kunde börja sina studier följande morgon. Studietiden i Köpenhamn hade stort inflytande på Hammars konst, eftersom han fick träffa och bekanta sig med de bästa dåtida danska grafikerna och konstnärerna vid "Cobragruppen". År 1963 återvände Jörgen Hammar till Sverige och fortsatte sina studier på skulpturskolan vid Konstakademien i Stockholm. I studierna ingick resor till Paris, Rom, Barcelona, Tunis samt olika konstcentra i Polen. I Rom blev han fascinerad av den monumentala flärdfriheten i den etruskiska konsten. Han ansökte om ett stipendium för att bättre kunna orientera sig om italiensk konst och studerade sedan ett år vid Konstakademin i Florens. Han skaffade sig en ateljé på landet i Po-dalen och var nära att drunkna under de stora översvämningarna år 1966. Efter att ha avslutat sina studier, bosatte sig Jörgen Hammar, som redan hunnit bilda familj och få två barn, på den svenska landsbygden. På den första orten mötte han traditionella fördomar mot konstnärer och på grund av dem kom han i konflikt med de kommunala myndigheterna. Därför flyttade han till en annan ort, där han skaffade sig ett hus med ateljé och byggde senare en bildhuggarateljé på samma tomt. Från början av 1970-talet ända till år 1992 arbetade Jörgen Hammar som konstpedagog och avbröt delvis sitt eget skapande arbete. Det ledde till så djupa depressionsperioder, att han var tvungen att anlita psykiatrisk hjälp, men fann då ett helt nytt konstnärsjag och blev en ännu friare konstnär, medvetet avsides från konstens huvudströmningar. I svenskt konstliv är han en ensam kämpe som står utanför alla grupperingar. Redan under studietiden hade Hammar knutit vänskapsband med sin östeuropeiska kollegor och hade flera utställningar i det forna DDR och Polen på 1990-talet. Till Polen blev han inbjuden att göra en utställning på koncentrationslägret Auschwitz. Besöket hade ett så djupt inflytande på honom, att han bosatte sig på orten en tid och arbetade där. Hans verk från den perioden har senare kallats "den svarta polska grafiken". Intresset för afrikansk bildhuggarkonst, som väckts hos honom som ung student, fick honom att söka sig till Tanzania, där han studerade primitiv träskulptur och Makondeskulptur, men där insjuknade han i malaria. Under sin konstnärsbana har Hammar illustrerat många berättelser, ofta med nyanser färgade av sina egna livserfarenheter. I sina verk vill han inte endast "berätta" utan få människor att tänka, att finna de idéer som är utgångspunkten för hans sätt att behandla motiv, välkända för oss alla. Hans uttryckssätt är ibland chockerande, alltid humanistiskt. Av de mest olika material skapar han tilltalande, ibland frågeställande verk. Han trugar ändå inte något på åskådarna utan respekterar den, som vill ta emot hans konst. I sina skulpturer, teckningar, grafik och måleri behandlar Hammar ofta kärleken - eller bristen på kärlek - ur många olika synvinklar, ofta humoristiska. Hans konst är människonära - med sina strävanden, drömmar och motgångar. Kalevala som motivkrets har för honom varit en uppfyllelse av en konstnärs alla önskningar. Han har i Kalevala funnit en värld som berör honom själv, en värld som han velat dela med sig av också åt andra. De, som vill tänka och vågar känna, tilltalas av hans Kalevalabilder - inte endast som ovanliga beskrivningar av händelserna i eposet, utan också som insikt om de väsentligaste frågorna kring vår existens.
Markku Nieminen
Juminkeko Foundation